Hej igen!

Sist berättade jag om att vi behövde fixa en fertilitetsutredning innan vi kunde ställa oss i kö på rmc i Malmö. Väl hos KK (kvinnokliniken) i Göteborg togs det prover på oss båda. På mig (Polly, som ska vara ickebärande) togs HIV- och hepatitprover. På Malin togs samma prover samt prover som rör fertilitet. En månad senare fick vi komma tillbaka och fick då svar på blodproverna som visade goda resultat. Under samma besök gjordes en äggledarsköljning på Malin och ”reserverna” kollades till. Vi fick till oss att en vill att sköljningen ska gå snabbt, att vätskan inte fastnar och att en, som ni säker förstår, vill ha många ”reserver” (ägg typ). Det visades goda resultat på alla punkter och allt såg superfint ut! Så himla skönt! Läkaren berättade att hon inte såg några problem med att en befruktning skulle funka genom insemination. Det var lättande eftersom vi har förstått att IVF är en lite jobbigare procedur att gå igenom. Äntligen kändes det som att vi var på god väg och äntligen igång med bebis!

Efter det att vi var klara med fertilitetsutredningen så var det bara att skicka in journalkopior tillsammans med den gamla remissen till rmc i Malmö. Kort därefter (i mars 2019) fick vi bekräftelse på att vår remiss kommit in och den väntade vårdkön förväntades vara 4-6 månader. Redan efter tre månader fick vi tid till vårt första besök, detta besök var en så kallad ”särskild prövning”, ”lämplighetsprövning” eller psykosocial utredning.

Inför mötet som var vi väldigt nervösa. Dels för att mötet kändes så avgörande för om vi skulle bli ”godkända” som föräldrar, samtidigt var jag nervös med tanke på min tidigare historia. Jag har nämligen en tidigare historik av psykisk ohälsa, vilket jag är fri ifrån, men det skapade ändå oro för hur de skulle reagera på det. På mötet fick vi frågor om vår relation, hur länge vi varit tillsammans, när vi började prata om barn och hur vår barnlängtan såg ut. Vi fick frågor om vårt sociala nätverk och hur vår kontakt med våra familjer såg ut. Frågor om boendesituationen, sysselsättning samt smått kring vår ekonomiska situation. Vår syn på öppen donation kom upp, våra tankar kring hur vi ska berätta för barnet om hur det blev till. Till sist kom frågan om fysisk och psykisk hälsa upp. Vi var ärliga och berättade att jag tidigare varit sjuk både fysiskt och psykiskt. Vi berättade att jag idag är frisk, pluggar till socionom och arbetar inom psykiatrisk vård med samma målgrupp som jag själv tidigare befann mig inom (vilket jag inte delade med mig av i förra inlägget, men ja, jag jobbar också inom psykiatrisk vård). Det kändes väldigt skönt att vara ärlig och vi upplevde att kuratorn var väldigt fin och förstående.
Vi blev godkända, ”trots min historia”, vilket var så skönt. Det blev som ett slags kvitto på att det var just det, historia.

Dagen efter besöket hos kuratorn gick vi in på ”Mina sidor” på 1177 och kunde läsa våra journaler från Malmö, där vi kunde läsa om vårt besök och att vi var ”godkända”! Nu skulle det bara vara 3-4 månader kvar till ytterligare ett besök hos läkare och spermakoordinator innan det blev dags för första inseminering.

Mer om detta kan ni läsa i nästa inlägg där jag berättar om de första försöken till graviditet och mer om vart vi befinner oss idag!

Tills dess, ha det fint och njut av sommaren!