[vc_row row_type=”row” use_row_as_full_screen_section=”no” type=”full_width” content_menu_fa_icon=”” text_align=”left” css_animation=””][vc_column][vc_row_inner use_row_as_full_screen_section_slide=”no” row_type=”row” type=”grid” text_align=”left” padding_top=”35″ padding_bottom=”110″ css_animation=””][vc_column_inner][vc_column_text]

Barn med sin partners ägg

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

 

Regnbågsfamiljen.se träffade Mathilda som tillsammans med sin sambo åkte till Island för att få hjälp med en äggdonation inom paret, en behandling som inte är tillåten i Sverige. Behandlingen innebär att befruktningen sker utanför kroppen med både donerade ägg från sin partner och donerade spermier.

 

– Vi hade stått i kö i 2 år för hjälp i Sverige, men visste hela tiden att chansen att jag skulle bli gravid var liten med de metoder som är tillgängliga här. Det finns många olika anledningar till att man vill göra denna behandling, allt ifrån rent medicinska skäl till att det kan vara ett roligt alternativ om man har möjlighet. Vi hade läst om äggdonation inom paret på nätet och även varit på informationsträff i på Londons womens clinic, men vi letade efter ett billigare allternativ.

 

Efter att ha mailat kliniker i bland annat Riga och Alicante och fått prisförslag så tyckte Mathilda och hennes sambo fortfarande att det verkade krångligt.
– Kliniken i Riga gav knappt någon information och ville boka in ett skypemöte med en läkare innan vi skulle få ett kostnadsförslag och i Spanien kostade det mer än i London. Kliniken i Spanien ville också ha bevis på att vi var ett par, och trots att vi frågade fick vi ingen klarhet i vad de efterfrågade för bevis, säger hon.

 

Till slut var det en tjej på Facebook som tipsade om att IVF-kliniken i Reykjavik utförde behandlingen.
– Där är det precis som i Sverige förbjudet med embryodonation, men de ser inte detta som en embryodonation eftersom vi använder ett ägg som redan finns inom paret och barnet kommer att ha genetiska band till minst en utav föräldrarna, säger Mathilda.

 

Privat hjälp i Sverige

Efter mailkontakt fick paret reda på att de behövde ta vissa blodprover och göra varsin gynekologisk undersökning till att börja med.
– En privat gynekolog hjälpte oss med att skriva ut mediciner och ta prover med kravet att han också skulle göra alla gyn-undersökningar fram tills det var dax att åka till Island. Det gick väldigt smidigt hela vägen. Vi fick instruktioner från läkaren i Reykjavik och gjorde undersökningarna i Sverige. Svaren skickade vi direkt tillbaka till Island och de svarade oftast samma eftermiddag.

 

Mathildas sambo fick gå igenom samma procedur som vid en vanlig IVF-behandling, med undantaget av återföringen av embryot som placerades i Mathildas livmoder.
– Jag hade fått äta österogen i några veckor och följt upp utveckligen av livmoderslemhinnan med ultraljud och samma dag som äggen befruktades fick jag börja med progesteron.

 

– Det finns läkare här i Sverige som hjälper till med undersökningar inför och under själva behandlingen och du behöver mediciner för att förbereda kroppen både inför men även efteråt, men de är få och det är svårt att hitta någon som går med på att skriva ut mediciner. Jag kände att vår läkare var väldigt seriös som ville följa hela behandlingen men det blir ju såklart dyrare i och med att det är privat. berättar Mathilda.

 

Mathilda förklarar att olika kliniker och länder använder olika mediciner och preparat efter återföringen av embryot. Det kan exempelvis vara kortison, antibiotika, p-piller eller blodförtunnande.

 

Frysa befruktade ägg Kliniken i Reykjavik samarbetar med European Sperm Bank och paret fick välja bland massor av donatorer. – Vi fick ett konto där och meddelade kliniken vem vi valt och så beställde kliniken sperma åt oss, säger hon.

 

Allt som allt kostade hela behandlingen 70 000 svenska kronor, inkluderat mediciner, blodprover, ultraljud och spermier.
– Utöver det så tillkom det pengar för resa och boende. Vi var på Island i två veckor, säger Mathilda.

 

Kliniken fryser även in eventuella befruktade ägg som blir över vid en behandling och vill man så får man betala för en återföring senare.
– Vi tyckte absolut det var värt det då ett privatfinansierat försök i Sverige kostar runt 40 000 kronor med mediciner och frysnig. Dessutom är frysåterföringar billigare på Island och man kan spara embryorna i 10 år (i Sverige endast 5 år), säger hon.

 

Mathilda ser några nackdelar med att göra en behandling utomlands.
– Dels var all mailkontakt på engelska, vilket lätt gör att man missuppfattar varandra och det är viktigt att ha en tolerant chef som ordnar med ledighet från jobbet med kort varsel. Det är ju svårt att pricka in ett exakt datum för ägguttag, då båda måste vara ”redo”.

 

Närståendeadoption

När det gäller den juridiska biten så är det flera saker att ta hänsyn till om två personer, som juridiskt är kvinnor och svenska medborgare, genomför en assisterad befruktning i ett annat land än Sverige. För att en närståendeadoption ska gå igenom måste personerna vara gifta med varandra och processen kan inte påbörjas förrän barnet är fött och fått ett personnummer. Den som burit och fött barnet blir juridisk förälder och den som inte burit måste göra en närståendeadoption.

 

– Kvinnan som donerat sina ägg är ju genetiskt mamma till barnet, men inte biologisk förälder och är därför den som behöver adoptera barnet. Det är ju en konstig process att behöva adoptera sitt eget barn, men så ser lagstiftningen ut i Sverige, säger Mathilda.

 

– Vår plan är att om behandlingen lyckas så har vi nio månader på oss att gifta oss, så att närståendeadoptionen kan påbörjas när barnet är fött. Det vill till att man håller reda på alla lagar och regler själv då inte alltid kommunerna har rätt kunskap eller HBTQ-kompetens. Mycket information får vi ifrån andra regnbågsfamiljer, exempelvis på Facebook. Därigenom har vi också fått höra om många skräckexempel på ärenden som har handlagts felaktigt och där den ena föräldern inte kunnat bli vårdnadshavare på grund av det.

 

Mathilda och hennes sambo fick ett gott bemötande på Island.
– Sköterskan tyckte att vi var väldigt konstiga i Sverige som hade sådana gammalmodiga lagar och där kan vi inte annat än hålla med. Jag hoppas att det snart blir ändring även här så att fler har möjlighet att få den här typen av hjälp i Sverige.

 

En annan bra sak med kliniken på Island var att när vi väl kom dit visade det sig att flera av läkarna pratade svenska och en utav dem hade jobbat i samma stad som vi bor i.

 

 

Länkar:
London Women’s Clinic, Intra Partner Egg Sharing
London Woman´s clinic
Kliniken på Island: ivfklinikin.is (enbart text på isländska, men går att skicka e-post till dem)
European Sperm Bank

 

 

Fakta:

IVF
IVF-behandling (In Vitro-Fertilisering) innebär att ägg hämtas från äggstockar (antingen från den som ska bli gravid eller från en äggdonator) och befruktas med spermier, utanför kroppen. Sedan placeras det befruktade ägget i livmodern på personen som ska bli gravid.

 

Embryodonation
En embryodonation innebär att befruktningen sker utanför kroppen med både donerade ägg och donerade spermier. Embryodonation är inte tillåtet i Sverige vilket även innebär en begränsning för samkönade par som vill donera ägg till varandra inom paret och för transmän som inte själva vill bära ett barn men som har ägg eller sedan tidigare nedfrysta ägg. Det är lagen om genetisk integritet som reglerar detta, i den står: Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget, skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier.

Bakgrunden till skrivelsen är en tanke om att ett barn ska ha en genetisk koppling till minst en av sina föräldrar, vilket ju skulle bli fallet om donation av ägg skulle ske inom ett par. När denna lagtext skrevs var dock inte assisterad befruktning på klinik för samkönade par tillåtet i Sverige och därför fanns det inte heller någon tanke om att göra äggdonation inom ett samkönat par möjligt.

 

Embryodonation och donation av ägg inom ett par är tillåtet i flera europeiska länder, så det är möjligt att resa till ett annat land och genomföra behandlingen men det innebär en kostnad och en mer rättsosäker situation. Om en kvinna i ett samkönat par eller en transman donerar ett ägg till sin partner som bär och föder barnet kommer den vars ägg används bli genetisk förälder till barnet, men den kommer inte givet ses som förälder i Sverige. Om transmannen är gift med kvinnan som burit barnet kommer han (förutsatt att han har ett manligt personnummer) bli registrerad som far till barnet genom faderskapspresumtion. Kvinnan i det samkönade paret kommer, även om hon är gift med den som burit barnet att behöva göra en närståendeadoption.
Källa: hbtq-familjer.se

 

Intra Partner Egg Sharing
På London Women´s Clinic erbjuder de sedan flera år tillbaka något som kallas Egg sharing. Det innebär att man som IVF-patient donerar hälften av sina ägg till en okänd kvinna, och behåller resten själv, mot en subventionerad avgift på IVFbehandlingen. De erbjuder även möjligheten att göra en Intra Partner Egg Sharing för lesbiska par, vilket innebär att kvinnan som genomgår IVF:en och donerar till en okänd kvinna, också donerar till sin partner. Kriterierna är att kvinnan som donerar är under 35 år vid donationstillfället och i övrigt uppfyller kriterierna som exempelvis inga genetiskt överförbara sjukdomar.
Källa: London Woman´s Clinic

 

Juridik
Om två personer, som juridiskt är kvinnor och svenska medborgare, genomför en assisterad befruktning i ett annat land än Sverige blir bara den som burit och fött barnet juridisk förälder. Den som inte burit barnet måste närståendeadoptera barnet. För att närståendeadoptionen ska gå igenom måste personerna vara gifta med varandra. Processen kan inte påbörjas förrän barnet är fött och fått ett personnummer. Om den som burit barnet skulle ångra sig och inte vilja bli förälder tillsammans med partnern efter barnets födelse så har inte den andra föräldern någon juridisk rätt att få umgänge med barnet. Det finns under närståendeadoptionsprocessen alltid en risk att den förälder som burit barnet inte erkänner partnern som förälder och inte vill gå med på en närståendeadoption.
Källa: hbtq-familjer.se

 

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”25″ down=”10″][/vc_column_inner][/vc_row_inner][/vc_column][/vc_row]