[vc_row row_type=”row” use_row_as_full_screen_section=”no” type=”full_width” content_menu_fa_icon=”” text_align=”left” css_animation=””][vc_column][vc_row_inner use_row_as_full_screen_section_slide=”no” row_type=”row” type=”grid” text_align=”left” padding_top=”20″ padding_bottom=”20″ css_animation=””][vc_column_inner][vc_column_text]

[/vc_column_text]

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

IVF-resan

 

Äntligen plus!

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

 

 

Är så lycklig. Så otroligt mäktig känsla att ta testet och bara känna att yes yes yes. Det var vår tur nu. Äntligen.

 

Var livrädd när jag tagit testet. Det var långa 3 min innan plustecknet visade sig sådär tydligt. Höll andan, gick ut från badrummet och gjorde en kopp kaffe innan jag läste av stickan. Och då bara skrek och hoppade jag. Positivt. 🙂

 

Har gått och känt efter så mkt sista veckan, men höll mig ifrån att testa sådär tidigt att det liksom ändå inte betyder något. Glad för det men pjuh vilken lång vecka det varit.

 

Imorse ringde jag till KS och fick en tid för tidigt ultraljud i april. Det gör man för att bekräfta graviditeten. Så fram tills dess är det bara att njuta och klappa på magen. Heja min kropp!

 

//Olivia

[/vc_column_text]

 

UPP

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

Nu kan vi bara vänta

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Nu är det lilla ägget/blastocysten på plats och det som återstår är väntan. Kan tyckas vara en kort tid, men datumet för graviditetstestet, den 21 mars känns som en evighet bort. Well. Får försöka att leva som vanligt och göra roliga saker under tiden.

 

Själva återförandet gick snabbt. Jag fick återigen ta på mig den vita rocken och långa strumpor samt grön mössa. Den här gången skulle jag undvika att gå på toaletten en tid före, helt tom blåsa gör att det gör mer ont tydligen. Sen för man in det lilla livet genom ett tunt plaströr och släpper det inne i livmodern. Sen ser man ägget genom ultraljud. Det är en magiskt cool upplevelse. Där ser man liksom det som förhoppningsvis fäster och blir ett litet liv.

 

Efteråt kan du gå hem, du behöver inte vila eller vara rädd för att det “trillar ut” igen.

 

Jag har inte känt ngt av hormonerna som man får, Lutinus, progresteron men det kanske kommer. Har mått väldigt illa av dom tidigare.

 

Ja ni. Nu är det bara att hålla tummar och tår och tro på det här. Det är ju lockande att gå till apoteket och köpa ett gäng graviditetstest och testa. Testa varje dag. Men jag ska försöka hålla mig. Är ju inget som säger att det ena eller andra skulle va rätt heller.

 

Har ni några tips på vad man ska göra för att skingra tankarna? För att hoppas sådär lagom och saker som hjälper när tankarna är sådär hopplösa?

 

//Olivia

[/vc_column_text]

 

UPP

 

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

DAGEN D

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Dagen D är avklarad. Nu är äntligen äggen ute och i labbet för att befruktas. Jag var väldigt nervös och sådär rädd så att jag nästan inte tog mig iväg, men allt gick fantastiskt bra. Jag blev väl omhändertagen på plats och fick både lugnande innan i form av Stesolid. Fick även alvedon och citodon som smärtlindring och en barnmorska satte en nål i min arm.

 

 

Sen fick jag byta om till långskjorta och långstrumpor och krypa ner under täcket en stund. Innan det var vår tur så fick jag gå på toaletten, viktigt att blåsan är helt tömd.

 

Salen där vi plockade äggen är steril och ligger i direkt anslutning till labbet. Där mötte en läkare oss som vi träffat flera gånger tidigare, kändes tryggt.

 

Jag fick hoppa upp i gynstolen och fick smärtlindring i form av morfin innan läkaren började med att lägga bedövning runt livmodertappen. Det tycker jag alltid har varit den värsta biten, men den här gången hade jag jättebra stöd av barnmorskan som gav mig lagom med smärtlindring. Sen när bedövningen var satt så plockade läkaren ut äggen och kollade så att min slemhinna var fin och det var den. Läkaren var otroligt försiktig och lugn hela tiden och jag tyckte det gick väldigt fort.

 

Sen fick jag vila och ta det lugnt en stund. Vi var kvar ngn timme och innan man får åka hem så ska man äta ngt och gå på toaletten. Jag mådde lite illa av medicinerna men det var helt ok och innan vi åkte hem kom sköterskan in och sa att man plockat 6 ägg. Av dessa vet man inte hur många som delar sig normalt och blir befruktade. Det får vi svar på via telefon. Om majoriteten blir befruktade så väntar man till dag 5 innan man sätter tillbaka om få blir befruktade väntar man inte och sätter tillbaka redan på dag 2-3. Men vi har fått en dag-5 tid vilket känns bra. Om det skulle vara ngt så ringer dom och så får vi komma in tidigare.

 

Känns så otroligt skönt att denna monsterbehandling börjar lida mot sitt slut. Så sjukt grym är min kropp. Det är ett som är säkert. Håll tummarna för äggen nu och att dom gottar till sig i labbet 🙂

 

//Olivia

[/vc_column_text]

 

UPP

 

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

SLUTSPURTEN

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Ja nu är det verkligen slutspurten kvar. Snart är det äntligen dags. Dags att plocka ut äggen. Har varit på ultraljud för att följa upp och planera datum för plock och allt ser bra ut. Många äggblåsor som är stora nog att innehålla bra ägg men man vet ju inte säkert förrän man fått ut äggen.

 


Foto: Minna Ridderstolpe

 

Ska ta en ägglossningsspruta 36 timmar innan plocket, den hjälper äggen att släppa från blåsorna och få den sista skjutsen dom behöver. Jag har mått mycket bättre sista dagarna, ingen huvudvärk och lite bättre humör, det svänger inte lika mycket (inte om du frågar mig i alla fall ;)) och jag är fantastiskt glad över att min kropp verkar svara så bra. Så tacksam. Den här gången har jag ungefär dubbelt så många stora äggblåsor som förra gången och det betyder ju att det finns chans för dubbelt så många ägg och större chanser för att ngt/ngra av äggen ska klara av att frysas.

 

Däremot är det ju en fin balansgång att våga glädjas åt antalet äggblåsor när man inte alls har ngn koll på vilken kvalitet äggen har osv. Men lite härligt känns livet ändå. Snart har jag klarat av denna monsterbehandling och då ska vi fira! Oavsett resultat. För fy faan vad min kropp är grym. Heja heja!
Bilden är tagen av Minna Ridderstolpe. Den är min målbild just nu. Ett par babylena små fötter.
Ha en fin vecka! Hörs av efter äggplocket igen. //Olivia

[/vc_column_text]

 

UPP

 

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

IRRITERAD OCH KÄNSLIG

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Ja ni. Det här med sprutor. Jag vet inte vad som är värst. Att det svider och är sådär obehagligt av själva vätskan eller att faktiskt förmå sig att sticka. Sticka sig själv. Jag kommer på mig själv med att hålla andan varje gång. Hatar det. Försöker att tänka på målet, resultatet och på att det snart är över.

 

 

Om en dryg vecka är det dags för ultraljud för att se hur jag svarar på själva behandlingen och då kommer jag troligen också att få ett datum för när det är dags att plocka ut äggen. Under tiden så är det två olika sprutor varje kväll och jag tar fortfarande nässprayen, men halverad dos. Jag mår fortfarande illa och är yr och svettas, men jag hoppas och tror att kroppen snart får tillbaka lite av det vanliga och att balansen väger upp. Brukar vara så att kroppen mår bra efter ett par dagar av sprutor. Sen brukar det bli sådär jobbigt, magen är svullen osv några dagar innan själva äggplocket.

 

Humöret är som tidigare, blir otroligt irriterad och är känslig. Jobbigt när vardagen ska fungera som vanligt. Har dessutom haft mycket på jobbet senaste veckan så försöker vara snäll mot mig själv och landa hemma efter jobbet.

[/vc_column_text]

 

UPP

 

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

9 dagar nu

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Svettningar, illamående och humörsvängningar. Försöker orka med vardagen. Jobb, möten, vabb, lite mer jobb och sen att orka va en bra mamma och partner. Det är tufft.

 

 

Igår hade vi ett viktigt möte på jobbet med en extern kund och min kollega sa att jag var så brunbränd. Eh keh? Jag gick in på toa och kollade mig i spegeln och ja. Röd, flammig och blank av svett. Sådär roligt. Försöker dra ner på tempot, skippa stressen. Då går det ngt bättre.

 

Den här gången har jag nästan sluppit huvudvärk i alla fall, ngt som var ordentligt jobbigt förra vändan. Försöker se slutet och det är inte så många dagar kvar nu innan jag får börja med hormonsprutor. Då brukar det vända.

 

Men först måste mensen komma. Den bör komma mellan dag 7-12 och nu är jag ju på dag 9 🙂 så kom igen.

[/vc_column_text]

 

UPP

 

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

Synarela Synarela

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Inne på sjätte dagen nu. Tar sprayen varje morgon och kväll. Har inte känt av så mycket ännu, lite illamående och huvudvärk men helt klart ok. Däremot är jag irriterad konstant. På allt och alla. Det är ingen trevlig överraskning kan jag lova. Well, jag försöker se målet hela tiden och vilar ögonen på mina nära och kära så fort chansen finns. Försöker även att ha dagarna fullspäckade så att det finns annat att tänka på, men det är lättare sagt än gjort.

 

 

Tanken är att jag ska spraya i minst två veckor och sen höra av mig till kliniken när jag fått min mens, den bör komma under denna tid. När kroppen sedan är helt ned reglerad, långt ner i klimakteriet (hua hemska tanke) så börjar man med hormonsprutor, varje kväll. Antingen en spruta eller som i mitt fall, två med olika preparat. När jag fått min mens ska jag ringa till kliniken och boka in ett ultraljud för att undersöka hur kroppen svarar på behandlingen och då får jag även besked om vilken dag som är optimal för att plocka mina ägg.

 

Det finns två olika sätt att göra en IVF-behandling på. Antingen så gör man den korta behandlingen. Eller så gör man som jag en längre variant. Jag tänkte att jag ska försöka beskriva dessa två behandlingar lite kort här nedan.

 

Det som skiljer behandlingarna åt är nässprayen, i mitt fall Synarela, för att ned reglera kroppens hormoner och för att förhindra ägglossning. Detta gör man under cirka 2 veckor innan själva injektionsbehandlingen startar. Nässprayen försätter mig i klimakteriet, ja ni hör ju… Välkomna kära svettningar, humörsvängningar och huvudvärk!

 

Vid den korta IVF-behandlingen börjar man med injektionerna på mensdag 2-3 och efter några dagar adderar man ytterligare spruta. Den första injektionen stimulerar kvinnan med hormoner så att äggen ska mogna. Den andra injektionen behövs för att hindra äggen från att släppa innan det är dags för äggutplock. Injektionsbehandlingen tar allt från 7-20 dagar beroende på hur äggblåsorna växer. En optimal äggblåsa är ca 20mm. Under tiden som man stimuleras med hormoner får man träffa läkare för att få en bedömning av tillväxt och planeringen av äggutplock. Under det sista besöket får du även en ny spruta, ägglossningsspruta som (Ovitrelle) som hjälper äggen att släppa från väggen i äggblåsan. Från att man tar den sista sprutan tar det ca 38 timmar tills att ägglossning inträffar.

 

När äggblåsorna mognat plockas de ut från äggblåsorna. Detta sker via ett ingrepp från slidan med hjälp av vaginalt ultraljud. Man får smärtlindring intravenöst och även lugnade inför ingreppet om man önskar det. Sedan lokalbedövas slidväggarna och sedan punkteras äggblåsorna och vätskan sugs ut med hjälp av en tunn nål. I rummet bredvid sitter en Embryolog och tar tillvara på varje enskilt ägg. Ingreppet tar ungefär 15-30 minuter. Man kan känna sig öm och trött efteråt, men det brukar avta efter några timmar. Jag hade blödningar från slidan några dagar efter, men det är helt naturligt.

 

Befruktningen sker i labbet hos embryologen. Man kan inte räkna med att alla ägg blir normalt befruktade och utvecklas till användbara embryon. Ett ägg som är normalt befruktat visar två kärnor, det ena är anlag från ägget och det andra från spermien. Senare bli dessa kärnor ett och celldelningen har påbörjats. Ett ägg som delat sig kallas embryo. Efter två dygn har ett bra embryo fyra celler efter tre dygn 8 celler. Om det odlas till dag 5 eller 6 så kallas det för blastocyst och har fler är 100 celler.

 

Vanligast är att embryot förs in efter två dagars odling. Det verkar vara olika skolor här. Vissa läkare säger att det är större chans att bli gravid med en blastocyst, att se att delningen fortgår. Andra säger att det är bättre att föra tillbaka ett embryo redan efter 2 dagar eftersom att det är mest naturligt för embryot att utvecklas i livmodern.

 

Återföring av embryot sker alltså någon av dagarna 2-6 efter befruktning. Själva återförandet går snabbt och är relativt smärtfritt. Jag tror det är lite olika här, men det ömmar när instrumentet förs in, en kateter som förs in i livmodern. Genom katetern för man sedan in embryot/blastocysten. Det går fort och är en riktigt cool upplevelse. När embryot/blastocysten sitter på plats ser man en liten liten prick på en monitor, det som nu ska fästa och växa till en bebis 🙂

 

Efter återföringen börjar man med behandlingen av vaginaltabletterna Lutinus, ett läkemedel som innehåller det naturliga, kvinnliga könshormonet progesteron. Tre gånger per dag tar man dessa med hjälp av en applikator. Dessa tar man från dag två efter äggplock och fortsätter  i 30 dagar om graviditet har bekräftats. Cirka två veckor efter återförandet är det dags för graviditetstestet. Dessa veckor är djävulens påfund. Hur kan två veckor sniiigla sig fram så långsamt. Men vi är inte där ännu. Nu är det några veckors kämpande först.

 

Återkommer snart igen 🙂

 

Fakta:

http://www.hbtqfamiljer.se/bli-foralder/assisterad-befruktning/ivf-behandling/

http://www.ivfpodden.se/

http://fertilitetscentrum.se/stockholm/ofrivillig-barnloshet/ivf-behandling-steg-for-steg/

[/vc_column_text]

 

UPP

 

 

[vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”20″ down=”0″][vc_column_text]

Hormoner, sprutor, och läkarbesök

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” thickness=”1″ up=”40″ down=”0″][vc_column_text]

Ok då var det dags. Dags för att starta igång detta virrvarv av hormoner, sprutor, och läkarbesök för att i början av mars plocka ut så många starka ägg (krigare) som möjligt och förhoppningsvis fäster ett.

 


Foto: Minna Ridderstolpe

 

Men innan vi kommer till den fasen så väntar lite mer än 2 veckors nedreglering. Hua. Jag har gjort det här förut. Det här blir fjärde gången jag gör hela behandlingen, en gång har det lyckats, övriga behandlingar har slutat i besvikelse. Well. Allt det där om känslorna tar vi lite längre fram. Ni kommer få följa min berg och dalbana var så säkra. För det här är verkligen en ordentlig karusell.

 

Jag var på apoteket idag och hämtade ut delar av allt som behövs. Först ut är min kompis nässprayen Synarela som ska ta mig ner i klimakteriet, jo jag tackar ja. Synarela sed inte så farlig ut för världen men är, enligt mig den värsta fienden i detta, biverkningar som ordentliga svettningar, huvudvärk och ett humör som inte går av för hackor. Så förlåt min älskade sambo och son. Jag kommer tillbaka om ett par veckor. Och hej behandling och Synarela. Välkommen! Nu kör vi!

 

Men innan jag tar första doserna så ska jag berätta lite mer om mig. Jag heter Olivia och bor i Stockholm med min sambo (blivande fru) och son på 2,5 år. Typ så. Jag har via landstinget gjort 5 inseminationer som inte resulterade i ngt och sedan gick vi över till ivf och på andra försöket blev jag gravid med vår son. Efter det har vi försökt med syskonbehandling (mer om kösystemet, regler och annat vid ett senare tillfälle), hade ett fryst embryo som inte tog och har även gjort en till ivf behandling i vintras som resulterade i ett fint ägg som dock inte fäste.

 

Men nu går vi all in igen. Ni kommer få följa mig på den här resan. Har ni frågor kan ni ställa dom på InstagramFacebook eller kontakta mig via e-post 🙂

 

UPP

[/vc_column_text][vc_separator type=”transparent” border_style=”” up=”25″ down=”10″][/vc_column_inner][/vc_row_inner][/vc_column][/vc_row]