Första besöket med kuratorn

Hej!

Nu går det snabbt mellan inläggen! Förra gången vi skrev hade vi fått en kallelse till kurator, läkare och barnmorska. Vi har redan klarat av båda besöken den här veckan och nu börjar allt kännas så verkligt plötsligt.

Första besöket var med kuratorn, och det är det mötet som det här inlägget kommer handla om.

Kvällen innan besöket hade vi diskuterat med varandra vad vi ville ta upp, våra tankar och funderingar kring hela processen. När vi kom till Huddinge sjukhus var vi ute i god tid, men som alltid är det svårt att hitta parkering, och svårt att hitta rätt på ett gigantiskt sjukhusområde. Efter att ha småsprungit sista biten kom vi in i receptionen med andan i halsen.

Vi fick träffa en kvinnlig kurator som var väldigt trevlig. Det kändes inte alls som ett förberett samtal där hon ställde massa frågor till oss från ett papper, som man kanske hade väntat sig, utan vi satt mest och samtalade om allt som vi hade funderat på och undrade över. Det var ju några frågor som de måste ställa, om vår bakgrund osv, men i övrigt fick vi mest bara vädra våra tankar, vilket vi båda tyckte kändes skönt. Vi pratade en hel del om att vara den mamman som inte bär barnet.

I vårt fall är det Hanna som ska bära, och både jag och Hanna har haft lite funderingar kring anknytningen till barnet. Vi vill inte kalla det oro, för oroliga är vi inte. Men de är klart man tänker på det. Hur det kommer bli när barnet är fött, kommer jag som inte burit barnet känna anknytning direkt? Vad händer om jag inte gör det? osv. Det kan ju faktiskt vara tvärtom också, att jag känner en stark anknytning direkt, men inte Hanna. Det är ju inte ovanligt.

Vi diskuterade lite kring när och hur man bör prata med sitt barn om att det finns en tredje part inblandad, och att barnet har rätt att få veta identitet och information om donatorn, om de vill den dag då de fyllt 18 år.

Så om detta och mycket mer pratade vi, och vi fick även information om böcker som kan vara bra att läsa för barnet framöver, om regnbågsfamiljer och att leva i en familj med två mammor eller två pappor. Vi fick också veta att det går till så, att när man träffat både kurator, läkare och barnmorska, så utvärderar dem dessa möten med varandra, och kommer överens om ifall de anser att man är lämplig som mottagarpar. Det kan ju säkert för många kännas jobbigt att någon annan ska bedöma om man är lämplig som förälder eller inte, men varken jag eller Hanna upplevde det som att vi blev bedömda under mötet med kuratorn.

Tvärtom kändes de bara som ett öppet och bra samtal, och jag tror säkert att det skulle vara bra för alla blivande föräldrar, hetro som homo, att få ha ett sånt samtal innan man väljer att bilda familj. Det är skönt att få prata med någon kunnig om sina funderingar, så vi har valt att se detta som något positivt.

I nästa inlägg kommer vi berätta om besöket där vi träffade både läkare och barnmorska.

Nu går det framåt i rasande fart! ?

Hanna & Tilda

Här hittar du alla inlägg av Hanna & Tilda.